Jag kände dom inte alls, men ändå så känns det som jag gjorde det. För jag saknar dom så obeskrivligt mycket & jag sitter & gråter för dom. Dom var alldeles för unga för att dö, det tycker vi alla. Alltså jag kan inte sluta att tänka på det, hur mycket jag än försöker så går det inte. Det är någonting som saknas här.. Mikael & Patrik.. dom.. finns inte mer..

Det är så jävla hemskt alltihop! Detta fick bara inte hända! & jag hör Mikaels röst i mitt huvud såsom det vore igår..
Snälla, kom tillbaka nu, ni är så saknade av så jävla många här.
Även jag, som faktiskt aldrig fick lära känna dom, saknar dom & vill ha dom tillbaka.

Jag gick i samma skola som båda två, med Patrik så har jag alltid, likaså Jeanette, som skrev tidigare, gått i samma skola som.  Jag vet inte vad mer jag ska skriva.. har nog inte så mycket mer.. De flesta här har redan skrivit allt som behövs..

Vila i frid Mikael & Patrik <3

Evelina Eriksson