Vaknade upp och hade fått ett sms där det  stog : patrik & micke är död :'(
jag trodde först inte att det var sant.
men när jag satte mig vid datorn så hette alla nånting om er .
det var så ovärkligt jag trodde att jag var i en mardröm !
efter ett tag fick jag ett samtal av min syster och hon berättade att två i årsunda hade gått bort
att dom hade krockat in i träd . Jag var redan ledsen när hon ringde så hon förstod att jag redan visste om det
som hade hänt. 1 Maj den natten blev extremt lång. Fyra dagar efter åkte jag & amanda till olycksplattsen.
När jag stog där kände jag hur svag mina ben blev jag kände verkligen att gråten tog över min kropp.
Sommaren 08 kommer minnas den som om den vore igår.
Kommer ihåg när Patrik jämt kom med ett leende på läpparna där på stranden man blev glad utan att han var glad.
När jag satt på olycksplattsen så såg jag hur bilen dom satt i komma emot mig , jag satt kvar där men kände ingen
bil som körde in i mig. Jag hörde deras röster skrika , jag hörde tvänitsspåren.
Jag bad att dom skulle komma tillbaka , men jag vet att dom inte kommer att göra det .
Jag sa till patrik att han skulle ta hant om sin familj fast dom inte ser han att han skulle finnas hos dom dag som natt
jag hörde då en röst som svarade : ja
men inget mer undrar om det var en inbillning eller om han svarade mig.
låter som om jag kände dom jätte bra nu , men jag pratade med patrik ett antal gånger och med micke nån gång.
och det är hemskt det som har hänt.
alla saknar er här nere alla vill att ni ska komma tillbaka , alla vill vakna ur denna mardröm nu.
men det blir inte så utan nu är dom där uppe och ser ner på oss alla.
När vi var på olycksplattsen så lös himelen knall blå ovanför er ,

vila i frid dom finaste änglarna

/ Charline